Vildsvin
Nästan smygande tysta steg genom skogen. Så tog vi oss fram Kamé och jag, bara ett litet taktfast rassel hördes från käppen jag går med. Små fåglar fladdrade hit och dit, allt iakttogs av oss noggrant. Fåglarna hade det livat och de sjöng. Morgonpromenaden kämpades igenom igen samtidigt som det ju är så skönt beta av det där viktiga för dagen och för framtidens ork.
Mitt framför oss rusade en skugga iväg mellan det låga grenverket, en siluett liknande en bullterrier men större och svart. Så tyst den plöjde sig fram den ensamma grisen. Marktäcket var ju uppbökat redan förut det hade jag ju sett, nu än mera! Men bara en ensam gris? Konstigt - var det en ensam galt tro? Ja visst var den stor. Jag har sett vildsvin förut.
En gång då jag bodde på landet gick jag en promenad med sex taxar i koppel. Stigen vi gick på i skogen var knappt synlig för mossan som frodades. Våra steg var ljudlösa (jag älskar att röra mig ljudlöst i skogen för det öppnar möjligheten till upplevelser). Rätt vad det var började marken leva strax framför oss. En hel flock vildsvin hade legat i godan ro under en ek, upptäckte oss alltför sent för att kunna fly i tid. Nu exploderade de i en dundrande flykt. Mina hundar exploderade också i ett våldsamt skräckblandat ursinne. Hur jag klarade av att hålla alla dessa sex i denna eruption vet jag inte men det gick- och vildsvinen var strax borta som om detta aldrig hänt. Händelsen har etsat sig fast.
Idag fick jag då träffa på ett vildsvin igen helt kort. Som tur är för min lilla hund var detta en ensam gris och inte en sugga med en massa kultingar och inte kom vi emellan mor och barn heller. Det var ingen fara men en av mina hundar, bosatt hos en jägare blev faktiskt tagen av vildsvin för flera år sedan. De skulle lägga ut åtel då husse hörde gruff och skrik. Den duktiga jakthunden hade blivit för självsäker. Husse hittade en halv hund strax efter tack vare pejlhalsbandet och att han hörde vad som hände. Döden var ögonblicklig.
Iskas Musketör var en helt underbar och minnesvärd långhårig taxhane, vacker, älsklig därtill som fick syssla med det han helst av allt ville, jaga. Ett bättre liv än så kan ingen jakthund önska sig. Lite längre kunde det ju ha blivit. Han blev sju år om jag minns rätt.
