heidis

Märkesåret 1809, inleds idag, året då Sverige och Finland separerades.
 Idag fortsätter festligheterna i riksdagen kl.14.00-15.00 på TV2.  Har nyss kollat in både kung och president och segat mig upp från min stol för att stående ta del i både den finska och den svenska nationalsången.
Fånigt kanske ställa mig upp och sjunga här för mig själv? Nej, jag kände för det.
Jag tänker följa alla aktiviteter runt detta tema jag bara kommer åt. Det kommer att bli många under året.
 Min känsla för Sverige är en -Hemortsrätt! -till detta land.
 Historieundervisningen i skolan gick också ut på att lära oss hela vår gemensamma historia.
Den näraliggande tryckte på alltför hårt så den har jag och mina generationskamrater i efterhand fått tillägna oss.
Den nämndes knappt. Det var den gemensamma som lärdes in, alla kungar, årtal och ja ni kanske minns?
Idag vet jag inte hur mycket historia som lärs ut överhuvudtaget i skolorna.
Jag tror det är lite och det tycker jag är synd.
 Ett folks gemensamhetskänsla, hur går det med den utan historieinlärning?