heidis

Idag har jag hållit i min hand en fritt flygande liten fågelunge som förirrat sig in från balkongen. Antagligen var det en Lövsångare, så liten och späd. Fortfarande var den fjunig på hjässan, flög utan riktig kraft i slagen. Först trodde jag att det var en av mina Måsfågelungar som kommit ut på något sätt men då jag fångat in den och vid närmare kontroll inte upptäckte någon glipa heller varifrån den trängt sig ut så kollade jag närmare på den lilla. Så liten den var! Ingen mes var det och näbben var långsmal av insektfångande sort. Då jag satt den på balkongräcket tog den igen sig en stund, plirade förundrat och förskräckt och flög sin kos. Jag bor på 5:te våningen. Tänk denna lilla lätta fjuniga skapelse som knappt kommit ut från ägget kastade sig ut i den stora världen på egna små vingar. Visst är väl vår värld full av under!   Så tänker jag på hur vårdslöst vi människor hanterar allt levande. Läste om den skyddade tigerparken i Indien som nu länsats från sina sista tigrar, 24 stycken var det visst, alla tjuvskjutna.. Människan behöver förståss plats men allt det andra levande som också behövs!!!!Jag skulle önska att man/jag kunde göra något och inte bara titta på hur obetänksamt och själviskt livet skalas av. Vad blir kvar?

Det är mitt i sommaren, ja mitt i - eller?Jag tycker i alla fall att det är mitt i. Rödklövern blommar, blåklockan och blåelden vid vägkanten likaså. Smultronen är uppätna från backen och blåbären tar sig, lite små än så länge men söta, inte alla mogna än. Industrisemestermånad som juli kallades för förut pågår för fullt. Barn och vuxna samlar på sig minnen att ta fram under vintern och kanske för livet. Vänner till mig hade bokat bondgårdssemester. De åkte dit med sin lilla  2-åring. Ett minne för livet kanske det blev för barnet att uppleva den tama gris som fanns på gården där de bodde. Denna följde dem överallt, jämt. Det roade föräldrarna också men främst faktiskt namnet på grisen, den hette nämligen Bacon.   Fästingar har vi gott om här och så Spansk skogssnigel men turligt nog har vi inga problem med myggen. Jag har ofta undrat över fästingen om den har några fiender. Den verkar vara så onödig men det finns djur som äter den läste jag mig till: vissa skalbaggar, steklar, tusenfotingar och en del fåglar också. Det känns bra att veta. Att hanen inte suger blod visste jag förut men att den söker sig också till samma djur honon letar efter för att få tillfälle att para sig med henne där visste jag inte. Nu har jag sett det också. Plockade en fästing på Kamé. En mindre vilt fladdrande förmodlig hane satt med den djupt rotade honan/på henne. Alltid ser man och lär man sig något nytt. Sommaren är heller inte slut än. Mer upplevelser ser vi fram emot.

Jag måste berätta lite om Kamé vilken fantastisk signalhund det hade kunnat bli av henne.   Igår kastade jag en petflaska mer än till hälften fylld med vatten och bad henne hämta den. Det tog sin tid men ordentligt påhejad kämpade hon friskt och fick till slut grepp om flaskan och kom till mig med den. Såå duktig hund! Flaskan var ju stor så hon kunde inte greppa den annat än vid flaskhalsen och hon hade aldrig ställts inför ett sånt problem. Så glad och stolt jag var över denna duktiga hund.   Idag gjorde hon något annat: Ibland då jag sitter invid TV´n nickar jag till. Hon hör väl på andningen och tycker att så där ska det inte vara. Jag ska gå och lägga mig raklång eller sitta vaken och inte somna till. Dessa gånger kommer hunden väldigt snart och puttar på mig. Det är inget konstigt, det har blivit en vana för henne "väcka" mig om jag sitter upprätt och håller på att somna. Idag åkte vi två stycken med bil. Kamé satt i baksätet. Jag började andas tungt och kort antagligen, dåsig för att snart somna. Då kom hon, puttade på mig och slickade. Hon fick min uppmärksamhet och snart låg hon igen utsträckt på golvet och sov själv. Tänk vilken fin försäkring jag har i henne. Om det nu hade varit jag som körde och höll på att somna vid ratten! Hon hade räddat oss innan något farligt hände