heidis

 Strålande sommardagar man bara måste ta tillvara trots kvävande heta gamla bussar utan luftkonditionering. En sådan buss utsatte jag mig för igår, en 1½ timmes lång utmattande pina. Vyerna vi åkte genom var smekande sköna för sinnet hela tiden och denna resa var alltså kulmen  på en i övrigt underbar dag. Det var bara detta med bussen.  Nå väl. Slutsummeringen av dagen var ändå denna;   Steg upp tidigt, tvättade i tvättstugan och servade fåglarna OCH så  åkte vi iväg grannfamiljen och jag. Perfekt, förväntningarna var höga. Att detta kunde bli sommarens höjdpunkt kunde jag ana mig till. Doften från skogen som slog emot oss i värmen. Doften  av tång då vi närmade oss stranden och så skärgårdens rundslipade stenformationer, vikarna som bredde ut sig, vass, krypande växtlighet, himmel och hav. En ryttlande tärna helt nära våra huvuden. Jag njöt obeskrivligt hela tiden. Det glittrande vattnet på fjärdarna, bottenvegetationen som följde med i vågornas rörelser, det klara, SÅ klara vattnet! Nu måste jag flicka in en appell, jag kan inte annat: RÄDDA ÖSTERSJÖN -go vänner! Vilken katastrof om detta inte gick att rädda, livet i vårt stora vatten och därmed också Tärnan. Det finns mycket att läsa på nätet om Östersjön och vad som görs. Bör vi kanske hjälpa till med att lätta lite grann på plånboken? Jag önskar i alla fall intensivt att också kommande generationer kan få uppleva ett levande hav, något av det jag fick för själen igår.Åh, jag tackar livet.  
    
Gästboken.   Mitt ödmjuka tack för inlägget i Gästboken Anita - och alla ni andra också. Det är så upplyftande på något sätt (behöver inte vara översvallande beröm för att vara upplyftande)att få respons på vad jag skriver. Då är det inte bara ord som fladdrar iväg i cyberrymden utan något som landar hos en annan människa. Det är ju närhet till andra människor, att vi inte går för andra oberörda, för oss själva genom livet som är viktigt för att känna sig som människa. Inte sant? Skriv gärna något ord ibland, kommentera och kom med egna tankar-en karamell att suga på för mig.

Nötväckan gav till sist upp. Det såg så lovande ut efter ett tag. Han pickade ju och rörde sig men sen blev han mer och mer stilla, knyckte lite på huvudet bara ibland(hjärnblödning kanske). Så nu har han fått klättra iväg på himlastegen och funnit där en härligt skrovlig barkyta med många feta larver inklämda överallt bara för honom.

Då jag gick min promenad i ett stillsamt landskap på väg hem hittade jag en liten Nötväcka el. blåspett (som de kallades för förr) på marken. Rund i formen ,som de är låg den där men med fötterna i vädret. Trodde naturligtvis att den var död men då jag lyfte upp den pickade det lilla hjärtat och ett öga plirade emot mig. Naturligtvis tog jag den hem för att se om den skulle överleva, ville ge den ytterligare en chans.  Jag höll den varligt i min varma hand och var strax hemma. Plockade fram en liten transportbur för småfåglar och satt den lilla fågeln i den. Lite insektfoder hade jag hemma men vågade inte försöka bända på näbben för att få in en liten torkad larv i den. Skräcken och i det skick den var dessutom skulle säkert ta död på fågeln om jag försökte. Jag satte i botten på buren lite sand och i den frön. Nu gällde det bara låta tiden ha sin gång och se om den kvicknade till eller inte. Det är nu 1½ timme sedan jag satte in fågeln i min bur. Först kunde den inte ens stå på sina ben, sen helt plötsligt lade den näbben under vingen, försökte sova bort det onda. Nu går den lite runt och pickar till synes planlöst och vingligt men just de här fåglarna lever ju sina liv klängande på stammarna  både uppåt och neråt så det är svårt avgöra om den vinglar till p.g.a. hjärnskada eller för ovanan att vistas på marken. I det här insektfodret finns bara lite insekter, knappast klarar jag mig med det till måndagen. Här på internet står det att läsa att Nötväckan äter frön på vintern och gärna solrosfrön. Ska försöka få tag på solrosfrön under dagen. Ja, så hände något idag också.   Nu ska jag börja ordna till för midsommarmiddag. Ett barn med sambo kommer samt ett barnbarn också med sambo. Först blir det ju den obligatoriska sillen och sen ska den tillagade ädelfisken serveras som varmrätt. Vad det är för en fisk vet jag inte men den är prickig och bland prickarna finns också ljusröda mindre prickar. Är det någon som kan upplysa mig? - jag är ingen matmamma precis men det här blir säkert bra och gott.  Kul om någon ville gå in och skriva några ord i gästboken - om ädelfisk eller ..tja, vad som helst! Jag är dålig på att besvara men nu ska jag göra det OM...någon skriver.