heidis

Allehanda fåglar i kör att vakna till. Stilla sjö med solglitter på vattnet, vågskvalp, öar och hav, en säregen ton att ånyo uppleva; ejderhanens. Blå himmel och på den en majestätisk havsörn. Det är så hudnära skönt att uppleva allt detta - och det har jag gjort helt nyss. Kom hem idag från ett åtta dagar långt besök i Finland.

Fortfarande kan jag höra tranan, se spillkråkan, fasanen och mårdhunden, vyerna där vi drog fram, allt detta vi upplevde. Det är bara orrspelet som tydligen ofta hördes tydligt över vattnet, vi inte hörde just denna morgon -men jag saknade det inte för den fulltaliga småfågelkörens skull .

Åbolands skärgård, Korpo kyrka där jag bevistade gudstjänsten (naturligtvis på svenska)tillhör de minnen jag samlar på mig, kransnedläggningen på nationella veterandagen likaså.

Sedan blev det Åbo stadsteater där jag bevittnade mitt barnbarns uppträdande på premiären och så småningom Esbo strax utanför Helsingfors. Lilla gulliga Peik Erik Valentin, yngst bland raden av släktingar, min brors barnbarn var ett vackert barn med sina förtjusande smilgropar. Honom vill jag gärna träffa snart igen

Valborgsmässoafton avnjöts på Nylands Nation. Vårsångerna och stämningen bjöd

Akademiska sångföreningen på, både mans och damkören. Lustiga sånger varvade med de traditionella, spontana och smittande skratt, bubbelvatten och till sist "Modersmålets sång". Jag sjöng för allt jag var värd. All längtan, tro, tradition, historia, krig, trygghet och framtidstro vävdes ihop till  allt vad jag var; kultur och flydda generationer - någonting stort och mäktigt. Detta fick nu sitt utlopp. Bröstet höjdes och rösten var med. Jag fick bara hejda mig något så jag verkligen följde dirigenten och inte bara sjöng för livet och döden och alltihop.

Så samlades då alla med sina vita mössor vid statyn Havis Amanda, ja och tusentals flera till utan mössor. HON skulle också få sin mössa som sed var, Havis Amanda. Vi skålade och drog oss sedan hemåt för eget mera stillsamt firande. Ungdomarna var hos grannen, gjorde struvor och drack mjöd, och något  till, kom hem vid 2-3-tiden.

Tidigt upp nästa morgon. Ungdomarna skulle iväg och vi åkte vidare, till Borgå. Besöket på gravgården var för mig givet och min vän och ressällskap ville gärna se J.L. Runebergs grav-minnessten (c. 7 meter hög uppskattningsvis) och Eugen Schauman`s (han som startade upproret mot den ryska överhögheten över Finland med att skjuta Bobrikoff, makten personifierad). Därefter blev det skärgården igen, nu Borgå skärgård och till sist besök hos min snart 90-åriga syster.

Kamé, min lilla behagliga tax har hela tiden varit med överallt.  Tyst och försynt, nästan omärkligt har hon krupit in under täcket hos min syster en av nätterna men charmat alla ändå, alla hon kommit i kontakt med ja hela veckan.

Katterna på ön: Gandalf, Sarimon och Sauron, vana vid hundar har exponerat sig hela tiden och varit vänligheten själv också mot denna nykomling. Kamé älskar också snälla katter, kan t.o.m. ge en slick på nosen i förbifarten, så det var inga problem.

Katterna är två pampiga askgrå Sibiriska katter och en helvit, alla lika enastående fina.