heidis

Vissa dagar är mer innehållsrika än andra. Att kunna njuta av naturen och upptäcka den om och om igen är en förmån. I morse fann jag älvornas lätta fjun som fastnat på tallplantornas grenar. Det var fint. De var så skira med sitt morgondagg. Så såg jag också de överraskade ormslåna som glömt sig kvar över natten i gruset som då fortfarande igår kväll var varmt. Nu låg de där den tidiga morgonen hjälplöst stela och väntade på den livgivande solens strålar.

Sen är det människorna man träffar. Idag har jag träffat och samtalat bl.a. med forna finska krigsbarn. En kvinna hade med sig på vår samling den pappväska hon kom med till Sverige som tvååring undan kriget i Finland. Hennes svenska mamma hade sparat den åt henne i alla dessa år. En man berättade där på mötet vad han ägnat sig åt större delen av livet - jo, att vara volontär ute i världen, hjälpa andra. Ett mycket intressant liv.

Jag har också haft ingående samtal med en Irakier, en Italienare och en Turkisk man just idag. Med Irakiern talade vi om ungdomsvåld och varför allt blivit så här. Inga riktiga råd gavs annat än större kontroll över barnen från föräldrarnas sida efterfrågades. Hur engagera föräldrar?

Med Italienaren talade vi om Berlusconi och hans understödjare, om det nya förslaget i Italien om att zigenare skulle bära märke på kläderna som judarna tvingades till på sin tid och vart denna diskriminering skulle leda till. Denna Italienare var bekymrad och trodde att allt komme bli mycket värre. Jag bävar i mitt inre. Vi måste, MÅSTE se upp alla så det inte blir som han befarade.

Den turkiska mannen ville så gärna veta vad det var som gjorde att svenskar och andra kände så´n misstro mot muslimer. Vad svarar man? Jo, jag sa att jag trodde det främst berodde på traditionellt tänkande. Korstågens krig mot Muselmanerna har lämnat historiska spår. Minns själv hur min varmt kristne mormor sänkte rösten då hon talade om muslimer, ungefär som hon gjorde då hon nämnde Stalins namn. Det var den onämnbara skräcken för dessa båda fenomen liksom för 30-åriga krigets umbäranden som också lämnat sina historiska spår i folkminnet. Att Mohammed skulle likställas med Guds Son Jesus Kristus har också varit svårt att smälta. Misstron finns kvar än i dessa dagar.

Vårt samtal var i alla fall bra. Denna man såg nu fram emot sin middag strax efter att vi skildes åt. Middagen som skulle intas tidigast 19:42. Solen gick visst ner då. Han fastade under sin Ramadan på 18:de dagen.

Jag är glad åt alla dessa samtal som tycktes hopa sig just idag. Ibland talar jag knappt med någon. I alla fall inte så ingående som denna dag.