Nyårstider
Kallt ute. Hundarna på korta snabba promenader i underbart vit, ren miljö. Rönnbärsträden en liten bit härifrån med sina kvarblivna bär har förvandlats till ett snöbollsträd. Varje bärklase har en mössa av snö på sig som går ner över öronen. Det blir ett träd fullt av snöbollar. Vackert, så har det varit sedan strax före jul. En flock sidensvansar har hittat bären trots snön. Deras skira ivriga kvitter gör en riktigt glad. Igår morse var de där. Då hände något! - ett snabbt uppbrott. Pilsnabba vingar förflyttade hela flocken, helt tydligt undan någonting. Jag förstod att det måste vara en hök eller annan rovfågel som närmade sig. Mycket riktigt, där seglade han - ock hans tilltänkta byte var försvunnet. Fåglarna har det inte lätt i sin dagliga kamp för livet. Finna föda eller själv bli föda till någon annan är det som gäller. Det är så sorgligt också att hitta en fin liten fågel död i snön - till ingen nytta för någon. Fåglarnas liv är verkligen en kamp för tillvaron.
Inne i värmen. Ett tel. samtal. Nedkomsten av 4 små valpar på Sagorikets kennel gick bra. Så jag gladde mig! Återupplevde i hela kroppen dessa upplevelser jag förunnats under årens lopp just i samband med då nya valpar kommit till världen. Tröttheten efter vakandet och oron som nu kunde släppa. Glädjen över det nya livet i sin hand. Den livaktigt kravlande pendelrörelsen hos valpen, färgen, formen man kan läsa av bäst då den är nyfödd. Doftminnena tränger på och längtan. Det är, i ett ögonblick som om jag hade de här, just här, alla mina valpar.
Kamé är 9 år nu (löper på 14:de dagen). Så hon har spanat och dragit i kopplet som aldrig annars, för att finna en partner. Jag tycker hon har varit intensivare än någonsin i dessa sina drifter. Ett uppblossande av livskraft innan allt är försent. Men det blir inga valpar på henne längre, denna underbara tik. Livet är inte statiskt, det förändras hela tiden. Allt har sin tid.
