Långfredag 2011.
Stod på morgonen med en nystruken bordduk i handen, en vit en jag alltid brukar sätta på bordet en Långfredag. Då bestämde jag mig, jag skulle gå till kyrkan, vår lilla fina kyrka här i Lina. Sagt och gjort, jag tog mig ner till den. Här samlas stadsdelens människor, ibland bara några få ibland ganska många. Det är en del äldre, någon har kommit på cykel och många har väl tagit sig dit bilburna eller promenerat. Alla är i alla fall kristna. Förutom svensk bakgrund har menigheten rötter från finland eller har assyrisk, arabisk och ibland indisk/pakistansk bakgrund. Idag var det en sådan blandning. Vi fick lyssna på en kör som vår kantor drillar och utvecklar. Den framträdde liksom en assyrisk kvinna som sjöng solo på både assyriska, arabiska och svenska. Jag blev överraskande berörd av denna kvinnas sång. Den klagande själfyllda sången kröp in i mig och ögonen tårades. Var det sången eller var det allergien som gjort mina ögon så känsliga så tårarna fuktade mina ögon? Visst var det sången.
Då jag växte upp hade vi en radio som jag tog in i sovrummet till natten. Satte radion precis invid sängen och så rattade jag den och lyssnade i mörkret på den lågmälda tonen. Jag fick in massor av främmande språk och främmande toner som nu studsade mot mitt öra och uppfyllde mitt sinne. Dessa
arabiska tonslingor kom mig så nära och nu där i kyrkan upplevde jag dem igen. Visst har jag lyssnat på österländsk musik sedan dess men nu återkom något närgånget och känsligt jag inte var beredd på. Så dessa psalmer, också de har ju lämnat sina spår förstås. Det var en fin stund i kyrkan denna långfredag.
Måste också nämna vår kantor som älskar klassisk musik. Hon broderar gärna melodier och blommar ut då hon får tillfälle till det. Hon kommer ifrån ryssland med en gedigen musikutbildning i bagaget. Vi är lyckligt lottade som får njuta av den musik hon presterar.
Så kom jag hem. Ute på gården stod mina hundar med Lilian och Embla (Sirikits mamma). Vi hade kommit överens om detta. Hon skulle gå en promenad med hundarna först innan vi skulle ta en fika. Sen fick Embla med sig då de gick hem en rådjursskank jag haft i frysen vem vet hur länge. Nu skulle Embla tränas för eftersök/blodspår. Det är jag glad för så kan hon också visa att hon är en riktig tax. Anlagsprovet blir redan den 11 maj. Jag önskar dem lycka till.
