heidis

 

Så har det då blivit höst här. De sista blommorna på min balkong förstår mej inte då jag ber dem titta ut på den flammande lönnen strax nedanför och trappa ner de också. De blommar fortfarande som synes.

Det är så vackert så man baxnar då man tittar ut. Har inte varit ute på flera dagar så därför hänger jag själv inte med i förändringarna. All min koncentration lägger jag på det lilla nytillskottet jag har här. Hon är överallt. Det är en liten kattunge, inte mindre än så hon från stillaståendet nedanför strykbrädan slänger sej upp, mycket elegant. Hon heter Rindi och det är tack vare henne jag inte hinner med tiden d.v.s. höstens bländande färger. Denna Rindi skulle egentligen ha hetat Randig för det är hon men sen svängde jag namnet till Rindi istället.  Kände en gång för mycket länge sen en Afgane som var osedvanligt trevlig och klok. Så skulle denna bli tänkte jag, en mycket trevlig liten dam. Jag måste ju trösta mej lite grann; Kamè borta och Rowena och Lalibela likaså. MEN den här är lika snabb vid ansatsen, ja som en vinthund och så positivt vild. Då hon kommer gör hon det i fyrsprång. Hon tillhör ingen blåblodig släkt. Hon är inte avlad lugn och sävlig. Hennes mor har kommit hem med skator och t.o.m. en skogsmus hon placerat på bordet. Sådan kan denna också bli denna lilla randiga Rindi.

Så småningom kommer en bild på henne vågar jag nog lova, till dess njut en stund av bilden från min balkong