heidis

Tittade in i Astrids gästbok och därifrån på bilden av Tindra på Älvsbyns jaktvårdssida. Trevligt att en fin tik får synas. Hoppas det går bra under jakten. Hundar ska helst användas till det generationer av människor avlat dem för. Förutom älskade samarbetspartner är de ju också sällskapshundar, stora som små ändå - eller hur?

Här bland husen finns ingenting att jaga. För en tid sedan såg jag en, av bil, mosad igelkott, som gjorde ont att se men igår en lite mindre en som faktiskt försökte leva sitt liv mitt bland biltrafik och remsor av grönt. En präktig groda såg jag också.  Den hade också krossats, säkert med avsikt för jag tyckte mig se ett kraftigt hälavtryck rakt över skallen. Tänk att jag blir så ledsen då jag ser sånt där. Vad göra?

Kamé har mått illa sen igår eftermiddag, säkert satt i sig något smaskigt där ute. Hon kräktes och kräktes flera gånger inför natten utan att riktigt få upp detta. Stoppade i henne lite vatten och då gick det lite bättre att kräkas. Sen låg hon orörlig hela natten, skyddande sin onda mage. På morgonen ville hon knappt gå ut men fick i sig lite mat i alla fall. Hon ligger nu också helt stilla i sin bädd. Det är visst inte riktigt bra än.

"Filifjonkan" ligger på sin favoritmatta med frambenen i kors framför sig och tittar på mig ihärdigt. Undrar vad en så´n liten en tänker. Hon vet helt säkert att Kamé inte mår bra. Hon hoppas naturligtvis på gladare dagar.

Nu har jag varit tvungen besöka veterinär för borttagande av "mjölktänder" på Bellis.
Hon fyller 8 månader idag så det var verkligen på tiden. Aldrig hade de tänderna lossat av sig själv.
Så stenhårt satt de där de satt. Märklig såg hon ut med tvillingtänder i överkäken och bettet hade ju kunnat bli helt fel om jag ingenting hade gjort. Nu är de borta och den lilla kan fortfarande inte gå efter sövningen trots att det är 1½ timme sedan. Gullhöna, så eländig hon ser ut. Kamé håller henne sällskap helt nära, kollar och väntar att den annars så lustiga och pigga ska kvickna till.

Vissa dagar är mer innehållsrika än andra. Att kunna njuta av naturen och upptäcka den om och om igen är en förmån. I morse fann jag älvornas lätta fjun som fastnat på tallplantornas grenar. Det var fint. De var så skira med sitt morgondagg. Så såg jag också de överraskade ormslåna som glömt sig kvar över natten i gruset som då fortfarande igår kväll var varmt. Nu låg de där den tidiga morgonen hjälplöst stela och väntade på den livgivande solens strålar.

Sen är det människorna man träffar. Idag har jag träffat och samtalat bl.a. med forna finska krigsbarn. En kvinna hade med sig på vår samling den pappväska hon kom med till Sverige som tvååring undan kriget i Finland. Hennes svenska mamma hade sparat den åt henne i alla dessa år. En man berättade där på mötet vad han ägnat sig åt större delen av livet - jo, att vara volontär ute i världen, hjälpa andra. Ett mycket intressant liv.

Jag har också haft ingående samtal med en Irakier, en Italienare och en Turkisk man just idag. Med Irakiern talade vi om ungdomsvåld och varför allt blivit så här. Inga riktiga råd gavs annat än större kontroll över barnen från föräldrarnas sida efterfrågades. Hur engagera föräldrar?

Med Italienaren talade vi om Berlusconi och hans understödjare, om det nya förslaget i Italien om att zigenare skulle bära märke på kläderna som judarna tvingades till på sin tid och vart denna diskriminering skulle leda till. Denna Italienare var bekymrad och trodde att allt komme bli mycket värre. Jag bävar i mitt inre. Vi måste, MÅSTE se upp alla så det inte blir som han befarade.

Den turkiska mannen ville så gärna veta vad det var som gjorde att svenskar och andra kände så´n misstro mot muslimer. Vad svarar man? Jo, jag sa att jag trodde det främst berodde på traditionellt tänkande. Korstågens krig mot Muselmanerna har lämnat historiska spår. Minns själv hur min varmt kristne mormor sänkte rösten då hon talade om muslimer, ungefär som hon gjorde då hon nämnde Stalins namn. Det var den onämnbara skräcken för dessa båda fenomen liksom för 30-åriga krigets umbäranden som också lämnat sina historiska spår i folkminnet. Att Mohammed skulle likställas med Guds Son Jesus Kristus har också varit svårt att smälta. Misstron finns kvar än i dessa dagar.

Vårt samtal var i alla fall bra. Denna man såg nu fram emot sin middag strax efter att vi skildes åt. Middagen som skulle intas tidigast 19:42. Solen gick visst ner då. Han fastade under sin Ramadan på 18:de dagen.

Jag är glad åt alla dessa samtal som tycktes hopa sig just idag. Ibland talar jag knappt med någon. I alla fall inte så ingående som denna dag.