heidis

Så jag sliter med dessa små. Jag kunde ju strunta i att gå ut med valparna en stund varje dag. Förr eller senare blir de ju rumsrena ändå men det vill sig inte för mig. Jag har för det mesta haft uteplatser el. gård för valpar att springa på och sluppit det här myckna kisset som det blir nu. Som 11 veckors valpar kissar de redan en stor lång pöl. Jag tycker inte om att rätt vad det är i strumplästen trampa mitt i en pöl eller få bajs på skorna. Mina valpar brukar vara om inte rumsrena precis då de går men en bit på väg. Jag har lite svårt att tänka om. Det går också åt en hel massa tidningar hela tiden för att samla upp kisset speciellt det som kommer under natten. Alla som kommer hit har med sig tidningar visserligen men de kan ju sluta komma eller hur? Idag då jag hade varit ute på gården med dem hade en granne lagt en hög med tidningar utanför min dörr. Det är jag tacksam för. Det är tidningar till natten jag speciellt behöver, de andra pölarna trampar jag som oftast i om jag inte står där med papper i hand just då det händer. Kisseriet är det som är en smula jobbigt med valpar. Annars är de ju så härliga. Dessa har mycket av sättet från Embla och Embla är en sån som lämnar spår. Jag skulle så gärna behålla de här liven alla tre - men det går ju inte. Försöker njuta av dem medan de är här och jag ivrigt väntar på att någon taxälskare hör av sig om valp. Jag går ju redan på knäna, så här kan det inte fortsätta länge till. Visste ju inte att jag skulle bli sjuk då jag åkte på parningsresa till Finland.

 

Presis då jag skulle skriva några ord på datorn stjälpte jag ett stort ölglas fullt med chokladmjölk över datorbordet med alla papper, adresser och jag vet inte vad. Musen känns kladdig fortfarande då jag torkat upp vad som gick att städa undan. Tapeten på väggen bakom datorbordet gick inte att rädda, jädrans eländes elände. Får gå en vända till med städtrasan.

 

Nåväl, livet går vidare, de små växer och kräver tid. Livet är fullt av små och stora episoder man får på något sätt förhålla sig till. Valparna kräver sin plats i tillvaron och jag räcker liksom inte riktigt till just nu då jag legat inne på sjukhus och inte är riktigt återställd än

.

Embla, söta behagliga Embla har flyttat för gott. Det blev nödvändigt att göra så. Hon har det bra där hon är, får bo med tryggheten sen uppväxten, Iskas Vanna. Valparna klarar sig, är 10 veckor gamla nu.

Kamé har varit utlånad i flera veckor känns det som, kom hem idag. Valparna överföll henne direkt då hon kom med "glädjetjut" och överhöljde henne med blöta frikostiga pussar, och den 10 åriga damen stod där bara helt förnöjd. Efter ett tag blev det helt tyst, reagerade, var var hundarna? Vad gör dom? Jo, alla låg omkullvräkta under henne, på rygg och slafsade varsamt och njutningsfullt på tuttarna - och damen hon bara log saligt! Det var riktigt rörande att se. Stackars "barn", har de längtar efter mamma?

 

http://www.astridla.com/iskaskennel/valpar.htmlS
å här ser valparna ut nu, fortfarande tillgängliga för någon med känsla och omtanke för en liten tax.