Sibirisk Katt
De är maffiga dessa katter och mycket kärvänliga mot människor men hanen kan vara revirnoga och därför inte acceptera ens en hona på sina marker om den inte löper förståss.
Det finns inte så många än av dessa katter i Sverige men de kommer.
En dikt ur en gammal skolbok
Det flög en mås över Stockholms ström.
Han flög på glänsande vingar.
Liksom en örn han i rymden sig svingar.
Men jag får gå på de gator grå.
Jag får både svälta och frysa.
En gång ska lyckan sig vända ändå.
En gång ska min stjärna lysa.
Den här lilla dikten fanns i en skolbok för länge sen, i boken Sörgården eller kanske Önnemo. Ingrid född 1921 som har alla skoltidens dikter i sitt huvud läste den utantill för mig i dag. Jag tycker den är söt, speglar gången tid. Hoppas bara att vi slipper komma alltför nära dessa fattigtider igen. Det kan vara nog så knepigt vara människa redan nu. Själviskhet och girighet, okänslighet för andras lidanden är ändå värst, våldsamheten människor emellan. Bevara oss milde Herre Gud! - som brandvakterna ropade ut i städerna på medeltiden. Godhet, kärlek, omtanke och närvaron av ett högre väsen - en Gud i vår vardag-är vad vi människor behöver! Jag tror man klarar av att både svälta och frysa bättre med ett kärleksfyllt väsen vid sin sida. Tror inte du det?
Han flög på glänsande vingar.
Liksom en örn han i rymden sig svingar.
Men jag får gå på de gator grå.
Jag får både svälta och frysa.
En gång ska lyckan sig vända ändå.
En gång ska min stjärna lysa.
Den här lilla dikten fanns i en skolbok för länge sen, i boken Sörgården eller kanske Önnemo. Ingrid född 1921 som har alla skoltidens dikter i sitt huvud läste den utantill för mig i dag. Jag tycker den är söt, speglar gången tid. Hoppas bara att vi slipper komma alltför nära dessa fattigtider igen. Det kan vara nog så knepigt vara människa redan nu. Själviskhet och girighet, okänslighet för andras lidanden är ändå värst, våldsamheten människor emellan. Bevara oss milde Herre Gud! - som brandvakterna ropade ut i städerna på medeltiden. Godhet, kärlek, omtanke och närvaron av ett högre väsen - en Gud i vår vardag-är vad vi människor behöver! Jag tror man klarar av att både svälta och frysa bättre med ett kärleksfyllt väsen vid sin sida. Tror inte du det?
Burfågeln tappade sina tår!
Det hände sig för kanske ett par månader sedan att en av mina burfåglar, en liten Mosambiqsiska fastnade med tarsen(foten) i något. Då jag upptäckte att något hänt satt han nedblodad på pinnen och pickade på blodet som höll på att levra sig. Jag var tvungen gå in och oroa fåglarna med att plocka ut honom. Jag spolade hela fågeln under vattenkranen och satte in den igen, fick göra det två gånger. Foten var länge klumpigt knölig och skiftade till gult. Så ramlade en tå av! Nästa dag lossnade ytterligare en tå och följande dag den sista framåtliggande tån. Nu fanns bara en tå kvar på den foten och den pekade bakåt. Det var mycket besvärligt för honom. Varje gång han landade på pinnen började han snart kasta fram den där tån framåt istället för bakåt att ligga på pinnen som ett stöd framåt. Bakåt tog han stöd av att ligga med underbenet tungt på pinnen. Nu, hör och häpna! - snurrar han inte längre oroligt och trassligt med den där tån. Nu har den normalt bakåtliggande tån blivit en tå framåt. Man ser knappt att det är fel. Jo visst ser man för klon på den där tån pekar ju inte neråt utan uppåt men ändå - tån har vänt sig och han sitter stadigt på pinnen nu. Nu väntar jag bara på att en ny tå ska börja växa upp också och det ser inte alls omöjligt ut att den gör det för en knöl jag aldrig sett förut (början till en ny tå?)finns nu där en av tårna lossnade och föll av. Visst är det väl märkligt eller hur? Ödlor får ju ny stjärt om än inte lika stor och kraftig som den som lossnat och fallit av. Det måste ju vara möjligt också för en fertil fågelhane som väntar på att få reproducera sig nu till våren att reparera skadan. Han håller ju faktiskt på med det just nu. Vårens förunderliga växtkraft fyller säkert honom och kommer att rätta till det här. Visst är det väl fantastiskt?! Här har talgoxen börjat fila på sin vårmelodi och jag tror det var en tveksam början på koltrastens sång jag också hörde igår. Livets under i stort och smått finns omkring oss.
Be en bön för freden
Alla krafter behövs för att minska våld och få till en FRED!
Dagen då Sverige och Finland separerades
Märkesåret 1809, inleds idag, året då Sverige och Finland separerades.
Idag fortsätter festligheterna i riksdagen kl.14.00-15.00 på TV2. Har nyss kollat in både kung och president och segat mig upp från min stol för att stående ta del i både den finska och den svenska nationalsången.
Fånigt kanske ställa mig upp och sjunga här för mig själv? Nej, jag kände för det.
Jag tänker följa alla aktiviteter runt detta tema jag bara kommer åt. Det kommer att bli många under året.
Min känsla för Sverige är en -Hemortsrätt! -till detta land.
Historieundervisningen i skolan gick också ut på att lära oss hela vår gemensamma historia.
Den näraliggande tryckte på alltför hårt så den har jag och mina generationskamrater i efterhand fått tillägna oss.
Den nämndes knappt. Det var den gemensamma som lärdes in, alla kungar, årtal och ja ni kanske minns?
Idag vet jag inte hur mycket historia som lärs ut överhuvudtaget i skolorna.
Jag tror det är lite och det tycker jag är synd.
Ett folks gemensamhetskänsla, hur går det med den utan historieinlärning?
Idag fortsätter festligheterna i riksdagen kl.14.00-15.00 på TV2. Har nyss kollat in både kung och president och segat mig upp från min stol för att stående ta del i både den finska och den svenska nationalsången.
Fånigt kanske ställa mig upp och sjunga här för mig själv? Nej, jag kände för det.
Jag tänker följa alla aktiviteter runt detta tema jag bara kommer åt. Det kommer att bli många under året.
Min känsla för Sverige är en -Hemortsrätt! -till detta land.
Historieundervisningen i skolan gick också ut på att lära oss hela vår gemensamma historia.
Den näraliggande tryckte på alltför hårt så den har jag och mina generationskamrater i efterhand fått tillägna oss.
Den nämndes knappt. Det var den gemensamma som lärdes in, alla kungar, årtal och ja ni kanske minns?
Idag vet jag inte hur mycket historia som lärs ut överhuvudtaget i skolorna.
Jag tror det är lite och det tycker jag är synd.
Ett folks gemensamhetskänsla, hur går det med den utan historieinlärning?
Nytt År
Jul Jul strålande jul och Räven raskar.. Hoppas att ni alla haft en strålande jul fast nu vet vi ju det att inte alla har det så uppåt värre just under jul. Många har farit illa under barndomen och trots dåliga odds försöker få till det fortfarande utan att riktigt lyckas, just under jul. Förhoppningarna är stora och besvikelsen då mycket raseras är lika stor. Det blir att slicka såren och trots allt gå vidare. Här i vårt lilla Lina har julgranen kapats och ersatts eller snickrats ihop igen fyra gånger. Det började likna följetången om Gävlebocken. Nu ikväll lyser granen igen men igår lyste den bara högst upp. Någon eller några har funnit sin glädje i livet att demolera eller låtit kanske sin otyglade frustration få utlopp - vad vet jag. Det är trist i alla fall. Det smäller där ute nu - redan. Många hundar är rädda och mattarna än mer då de ser hur jobbigt hundarna har det av dessa smällar. Min Kamé bryr sig inte om vi inte kommer riktigt nära men så klart undviker jag ju att något dramatiskt ska drabba henne. Vi släntrar iväg åt något annat håll utan brådska. Äldreboendet här i Lina, f.d. Servicehuset har en restaurang. Kocken kommer från sydligare länder men idag tog han sig före att göra i ordning lutfisk, på allmän begäran. Det klarade han fint! Med förvåning följde han sedan förväntan som avspeglades i pensionärernas ansikten då de stod i kön. Det måste ha sett lite märkligt ut i hans ögon detta med lutfisk men s.s. han gjorde det bra, lite löst var det men annars riktigt bra. Efteråt serverades risgrynsgröt. Samtalen vid vårt bord innan maten var klar rörde sig om bl.a. klarskinn i kaffet. Detta har jag aldrig varit med om men jag vet vad det är, på ett ungefär. Man flådde en fisk och klippte små fyrkanter av skinnet. Antagligen torkades bitarna för av dessa bitar tog man sedan en per gång och lade i kaffepannan för att sumpen skulle falla till botten och kaffet klarna. Visst var det ju så?-ni som har sett hur det gick till. I morgon har vi nyårsafton och räven raskar fortfarande över isen. En liten bit härifrån har vi fått en större lufs än en räv. En björn har synts till mot Enhörna till och det är inte långt från Södertälje. Må han/hon lufsa ifred. Jag skulle bra gärna vilja se de Fyra Stora någon gång: en varg, en björn, ett lo och en järv. Drömmar kan man väl få ha. Önskar er och oss alla Ett Gott Nytt År! - då någon av era/våra drömmar går i uppfyllelse. Tack för året som lades till de övriga 2008. Ring klocka ring...
