Vänskapsdagen el. kanske lyckodagen.

Det här är Iskas Märta-Louise, Kamés dotter från det hon var valp.
Henne, nu några år senare fick jag följa i utställningsringen, igår.
Jag åkte till utställningen spänd på vad jag skulle få se.
Jag har inte sett Märta sen hon gick till sin familj som åtta veckors valp.
Vad jag hade på näthinnan från den dagen var en robust valp med kraftig benstomme och en vacker utfylld nos
Jag var nu rädd att hon skulle vara för stor och kraftig.
Min tillfredställelse var stor då jag upptäckte en frimodig liten hund som påminde starkt om sin mor.
Ock, så fick hon ett CK också, alltså ett omnämnande att hon var av certifikatkvalitet, en vacker hund, bekräftat officiellt av domare.
Jag blev riktigt glad. Nu återstår att se om familjen vågar sig på att ta en kull valpar efter henne.
Jag håller tummarna så de vitnar