heidis

Minnets Rullband

Publicerad 2012-02-19 12:56:09 i Iskas Kennel,

Morgonen var grå och rollatorn kämpade på i det nästan omöjliga väglaget. Promenaden med Kamé slutade innan den börjat - under takdroppet på baksidan av huset. Där satt jag på rollatorn och försökte samla mig. Det är ju så kämpigt ta sig fram. Snön togs inte bort i tid och nu då traktorn gjort sitt är det inte bättre. Killarna som kör traktorerna har en tidspress och heller inget sinne för ordning. De gör ett svep och så är det över. Ryggåsar av tung geggig snö och blankis där under hindrar den som behöver redskap för att ta sig fram. Så satt vi då där. Himlen var grå och luften blöt och tung. Några kråkor sträckte över skyn snabbt. Kanske till frukosten nå´nstans. Enstaka krax höll släkten samlad om än på avstånd. Kamé satt som på vakt och lyssnade och tog in omgivningen. Till slut bröts stillheten: Kamé gick några steg och rullade sig sedan i den tunga snön. Det är för varmt och torrt i våra lägenheter. Hon ville ha fukt i pälsen. Ganska snart gick vi in. Kamé ska få gå en riktig promenad, med en granne lite senare idag. Det har vi kommit överens om.

Många nu gamla ännu levande hundar eller avsomnade rullar förbi på minnets rullband. Detta rullband sätter alltid igång då jag får bud om att någon av mina uppfödda taxar fått sluta. Nyss var det Krösa-Maja, en liten fin dvärgtax. Det blir några dagar, en lång eftertänksam stund som glider över till allt jag upplevt under många intensiva år. Tänker på dem alla; hundar, hussar och mattar, många som blev mina vänner. Tänker på alla möten och så Vivi-Anne som stöttade i många många år. Alla underbara valpar, resor, gäss och ankor på Trasthammar, höns, kalkoner, får. Promenader ut till Knappelskär, stilla sensommarkvällar vid Fjättern, vackra spralliga Briader och Lommens ödemarksskrin.
En Briard har flyttat in hos en granne precis nyss. Något varmt sprider sig över bröstet då jag ser en briard. Denna är svart som Vanessa och Buffalo-Bill.

Vardags slit

Publicerad 2011-01-15 15:48:48 i Iskas Kennel,

Så jag sliter med dessa små. Jag kunde ju strunta i att gå ut med valparna en stund varje dag. Förr eller senare blir de ju rumsrena ändå men det vill sig inte för mig. Jag har för det mesta haft uteplatser el. gård för valpar att springa på och sluppit det här myckna kisset som det blir nu. Som 11 veckors valpar kissar de redan en stor lång pöl. Jag tycker inte om att rätt vad det är i strumplästen trampa mitt i en pöl eller få bajs på skorna. Mina valpar brukar vara om inte rumsrena precis då de går men en bit på väg. Jag har lite svårt att tänka om. Det går också åt en hel massa tidningar hela tiden för att samla upp kisset speciellt det som kommer under natten. Alla som kommer hit har med sig tidningar visserligen men de kan ju sluta komma eller hur? Idag då jag hade varit ute på gården med dem hade en granne lagt en hög med tidningar utanför min dörr. Det är jag tacksam för. Det är tidningar till natten jag speciellt behöver, de andra pölarna trampar jag som oftast i om jag inte står där med papper i hand just då det händer. Kisseriet är det som är en smula jobbigt med valpar. Annars är de ju så härliga. Dessa har mycket av sättet från Embla och Embla är en sån som lämnar spår. Jag skulle så gärna behålla de här liven alla tre - men det går ju inte. Försöker njuta av dem medan de är här och jag ivrigt väntar på att någon taxälskare hör av sig om valp. Jag går ju redan på knäna, så här kan det inte fortsätta länge till. Visste ju inte att jag skulle bli sjuk då jag åkte på parningsresa till Finland.
 

Så här ser valparna ut nu

Publicerad 2011-01-08 13:48:22 i Iskas Kennel,


Presis då jag skulle skriva några ord på datorn stjälpte jag ett stort ölglas fullt med chokladmjölk över datorbordet med alla papper, adresser och jag vet inte vad. Musen känns kladdig fortfarande då jag torkat upp vad som gick att städa undan. Tapeten på väggen bakom datorbordet gick inte att rädda, jädrans eländes elände. Får gå en vända till med städtrasan.
 
Nåväl, livet går vidare, de små växer och kräver tid. Livet är fullt av små och stora episoder man får på något sätt förhålla sig till. Valparna kräver sin plats i tillvaron och jag räcker liksom inte riktigt till just nu då jag legat inne på sjukhus och inte är riktigt återställd än
.
Embla, söta behagliga Embla har flyttat för gott. Det blev nödvändigt att göra så. Hon har det bra där hon är, får bo med tryggheten sen uppväxten, Iskas Vanna. Valparna klarar sig, är 10 veckor gamla nu.
Kamé har varit utlånad i flera veckor känns det som, kom hem idag. Valparna överföll henne direkt då hon kom med "glädjetjut" och överhöljde henne med blöta frikostiga pussar, och den 10 åriga damen stod där bara helt förnöjd. Efter ett tag blev det helt tyst, reagerade, var var hundarna? Vad gör dom? Jo, alla låg omkullvräkta under henne, på rygg och slafsade varsamt och njutningsfullt på tuttarna - och damen hon bara log saligt! Det var riktigt rörande att se. Stackars "barn", har de längtar efter mamma?
 
http://www.astridla.com/iskaskennel/valpar.htmlS
å här ser valparna ut nu, fortfarande tillgängliga för någon med känsla och omtanke för en liten tax.

Valparna växer

Publicerad 2010-11-14 08:46:17 i Iskas Kennel,

Här är de stolta föräldrarna; FIUCH (fler titlar finns från ytterligare tre länder) Tomjantin Quest for love u) Sagorikets Embla - och de första bilderna på valparna. Än är de inte mycket till att fotografera, fortfarande inte 3 veckor gamla - men de tar sig och nya
bilder kommer så småningom.
Ingen är tingad så om intresse för att införliva en ny liten familjemedlem med förhoppning om framtida utställningsmeriter på honom så ring. Förutsättningarna så här långt är goda.

Natten blir lång

Publicerad 2010-10-28 07:29:09 i Iskas Kennel,

Natten blir lång så jag skriver ner vad som hänt de senaste 14 timmarna.
Jag var på Södra Djurkliniken igår kväll med Embla. Vi fick träffa en veterinär (fullt var det på kliniken) som tog en röntgen. Jag fick se valparna, tre stycken. Kunde inte avgöra om de var för stora, inte veterinären heller. Jag tycker att förlossningsvägarna på Embla är mindre än de brukar. Det oroar mig lite.
Hon hade ingen reflex som gör att utdrivningsvärkarna kommer igång. Det brukar den göra då vet. går in med ett finger och för det upp mot ryggraden, inte än i alla fall reagerade hon men hon var öppen. Så togs ett blodprov för att kolla kalkhalten i blodet samt ett ultraljud. Allas hjärtan slog, mor och barns. Sen fick vi åka hem. Om det inte blir några valpar denna natt  får vi åka tillbaka i morgon. Denna gång kostade kalaset 4.670:, i morgon ? - ja det är otroligt.
Jag har nyss varit  ute med Embla. Tog hissen ner men vi kämpade oss upp alla 5 trappor då vi skulle hem igen. Hoppades att Emblas utdrivningsvärkar skulle komma igång efter den pärsen. Om en stund ska jag ta tempen och sen blir det att "hålla handen" igen. Jag har varit med henne hela tiden men försöker som nu att släppa efter lite om hon godtar det. Hon har legat under filten med mig i valprummet och hon har legat nära ansiktet också, tätt tätt. Detta är en liten hund som verkligen behöver sin människa. Kamé är förtjust över att det blir valpar i huset. Hon viftar på svansen hela tiden då hon får tillfälle att lukta på Embla där bak. Emblas vaktinstinkt har vaknat, morrar åt Kamé att där har du ingenting att göra, det är mitt och ingen annans. Just nu har Embla en vilostund som hon tar till vara. Min hjärna känns tyngre än vanligt och huvudknoppen med och skulderbladen. Många timmar kvar till morgonen. Heidi skrev.

Emblas och mina vedermödor en kall natt.

Publicerad 2010-10-27 12:43:47 i Iskas Kennel,

Då en tik ska valpa vet jag av erfarenhet att det kan bli väldigt sparsamt med sömn - men som det blivit så här långt, denna gång, hade jag inte väntat mig. Ock än är valpningen inte alls klar.
I natt lade jag mig på en madrass på golvet i omedelbar närhet av valpningsrummet för att kunna vara närvarande och ett stöd för henne under natten. Embla hade ju öppningsvärkar. Klockan var 23.40 då jag lade mig och somnade säkert på en gång. Efter 2 timmar, precis påbörjat Remsömnen, vaknade jag av att Embla pep och hässjade däremellan. Vimmelkantig steg jag upp, plockade undan bädden och klädde mig, gick ut med Embla så hon skulle få rensa magen innan det  stora ögonblicket. Ytterdörren, rakt ut till det fria, slog igen bakom mig. Nycklarna! Mobilen! Inne!! Klockan var strax 02.30.
I handen hade jag en ficklampa, för att kunna se vildsvinen som brukar kolla inner- och yttergård ibland och en handduk jag kanske behövde för att ta upp en valp om det nu skulle behövas. Ingen nyckel, ingen mobil. Vimmelkantigheten dunstade snabbt för verkligheten. Överallt rader av svarta fönsterrutor, inte en människa vaken denna okristliga tid! Jag började gå runt med tiken, höll koll på parkeringsplatserna, färdig att snabbt få kontakt med om möjligt en mobiltelefon. Jag kände mig lika övergiven och hjälplös som om jag gått vilse i en skog, en riktigt kall skog. Kylan trängde på. Från snart nedkylda händer kröp kylan längre och längre in. Jag var tvungen att promenera för Emblas skull. Hon stretade och drog hemåt men fogade sig då det inte ville bli så. Magen putade på henne, ibland mer, ibland mindre, hon hade värkar.
En enda bil såg jag och den stannade inte då jag försökte få kontakt. Undrar vad de var för ena. En gammal kärring är väl ändå inget hotfullt att försöka fly ifrån.
Nåväl, till sist bestämde jag mig för att gå till Ingrid. Hon bor i radhus, ganska långt för oss två olyckliga att gå dit. Skulle Embla valpa på vägen?
Väl framme fick Embla en varm filt att boa sig i, jag en rykande varm kopp med tè.
Efter ett tag då värmen återkommit någorlunda ringde jag taxi hem och väckte en granne som öppnade ytterdörren så jag kunde komma upp. Då var klockan 05.00. Så gick den natten men vilken natt! 
Nu har vi dagen för oss. Jag känner mig smått dimmig i ögonen och Embla har fortfarande öppningsvärkar. Haft kontakt med veterinär så allt är under kontroll - så här långt.

Vilken sinnrik skapelse

Publicerad 2010-10-24 09:17:19 i Iskas Kennel,


Allt hänger ihop på det mest sinnrika sätt. Ibland stannar man till och förvånas. Titta på den här fladdermusen.
 
En nyfödd liten valp är också en sinnrik skapelse, men.......
 
Inga valpar ännu. Om kvällarna bökar de lite där i mammas mage, som övertrötta barn också kan busa speciellt kvällstid. Embla tittar ibland på sin mage som buktar ut och känns. Hon tittar under lugg, ömsom på magen ömsom på mig. Sover för det mesta och hela natten. Det är bara kvällstid det rumlar om där inne och hon kan bli  lite orolig, sen går det över och hon sover igen. Embla vill inte gå några promenader där ute alls och äter i alla fall i mitt tycke alltför lite också. Vad göra? Bara vänta antagligen. På tisdag tar jag kontakt med veterinär om inget hänt ännu.
Dessa hett efterlängtade valpar kommer snart. Jag väntar och väntar. Den stolta pappan och hans familj där borta i Finland har också redan ringt och frågat. Pappan är en trevlig liten gynnare, multichampion så dokumenterat vacker är han också. Embla är bara vacker och mild, mahognyröd i färgen. Pappan till valparna är svart. Vilka små troll jag ska få.
 
Önska oss Lycka till, till nedkomsten!
 
Heidi

Filifjonkan flyttar

Publicerad 2010-07-11 20:39:04 i Iskas Kennel,

Först nu har jag tagit tag i det där, att ordna nytt hem för "Filifjonkan", på riktigt. Hon finns idag på annons i DN.  Några har ringt men redan igår kväll kom en bekants dotter hit för att titta på henne. Det besöket slutade med att vi skrev ett köpeavtal och jag kvitterade en handpenning. På fredag åker hon den lilla. Det går säkert bra men minst två dagar kommer hon att sitta vid ytterdörren och vänta på matte, det tror jag. Sen lägger hon undan det där och ägnar sig åt att ta sin plats bland två andra Phaléner och en till hund.
Alla upptänkliga välgångsönskningar kommer att följa denna lilla hund till det nya hemmet. Av hundarna här kommer hon säkert att känna saknad efter speciellt Kamé.
Hon blir säkert lika tait med sin nya matte som hon varit till mig. Hon har tagit stor plats i hemmet så visst kommer jag att sakna henne.

Phaléne´tik till Salu!

Publicerad 2010-04-22 20:25:20 i Iskas Kennel,


Hon är väldigt trevlig och vacker - och hon lämnar ett stort tomrum efter sig då hon säljs. Hon går inte så bra ihop med taxarna, ska alltid försöka dominera dem, snor som en tätting fram och åter i kopplet ute, otålig att få springa lös. Visst lyder hon men jag har inte så mycket ork just nu att ta med henne ensam ut och handslipa det där beteendet. Just nu går jag ut med tre taxar och så denna "Filifjonka"och det varje gång alla tillsammans. En god sak; Hon skäller aldrig och är på intet sätt aggresiv mot någon, enbart älsklig. MEN rabiessprutan gav inget resultat så jag kan inte ta med henne till Finland, resan jag planerar för. Det är det viktigaste skälet till en försäljning att rabiesvaccineringen måste göras om och det tar flera månader innan man kan kolla resultatet igen, då är sommaren över. Hon är pigg, rolig, intelligent och intensiv i sin kärlek, ligger ofta ett bra tag  vid dörren och bara väntar då jag lämnat henne tillfälligt hos någon vän hon ändå känner väl. Det är en hund som man kan bli otroligt fäst vid. Hon tar en med hull och hår! Denna lilla tik som väger under 2,5 kg finns i Södertälje och hon fyllde 1 år i jan 2010, registrerad och vaccinerad, försäkrad, vet. besiktad förståss. Hon är lite för liten att ta valpar på men det lilla överbett hon hade från början är nu OK. Avstår från henne till rätt person. Tänkt pris  9000:-. Du får gärna ringa mig ifall du tänkt dig inhandla en fyrbent vän i detta näpna format. Heidi  0707 25 27 29.
 

Miro

Publicerad 2010-03-24 14:00:28 i Iskas Kennel,


Miro i snön
Kan det vara slut med vinterns fröjder nu snart? Förvisso!
Nästa gång måste det bli en vårbild, eller hur? Killen på bilden är Kamés son Iskas O`Miro

Funderingar runt att.....

Publicerad 2009-10-01 07:33:35 i Iskas Kennel,

Bellis äter gräs regelmässigt, bajs då och då och kissar nästan inte på morgonen.Svårt få henne att äta sitt högklassiga foder också.
Det där med att äta gräs har jag alltid kopplat till antingen ont i halsen eller magen. Veterinären tittade ju henne i halsen sist jag var där och räknade antagligen mig som fjompig då jag klagade över att hon inte åt. Han bara sa att hon är ju inte mager så hon får säkert i sig vad hon ska, kisseriet (att ha svårt att kissa på morgonen)tog jag inte upp då och bajs äter ju unga hundar då och då så det får ju bli en smaskig parentes bara hoppas jag, som går över.
Bellis äter sådär hälften av det som är tänkt som hennes morgonmål, hälften(½dl) av hälften (alltså 1/4 dl!) och det äter hon oftast på eftermiddagen eller kvällen. Jag har aldrig framme mat för då skulle Kamé gladeligen sluka den. Ibland har jag stängt in henne med maten antingen i en bur eller på toaletten men se det hjälper heller inte. Uppfödaren säger att hon har en tik hemma som ofta äter bara varannan dag men det är ju onaturligt, eller hur?- att regelmässigt äta bara varannan dag. De är väl inga vargar heller som av tvång måste svälta allt som oftast.

Bellas Mjölktänder

Publicerad 2009-09-10 17:31:24 i Iskas Kennel,

Nu har jag varit tvungen besöka veterinär för borttagande av "mjölktänder" på Bellis.
Hon fyller 8 månader idag så det var verkligen på tiden. Aldrig hade de tänderna lossat av sig själv.
Så stenhårt satt de där de satt. Märklig såg hon ut med tvillingtänder i överkäken och bettet hade ju kunnat bli helt fel om jag ingenting hade gjort. Nu är de borta och den lilla kan fortfarande inte gå efter sövningen trots att det är 1½ timme sedan. Gullhöna, så eländig hon ser ut. Kamé håller henne sällskap helt nära, kollar och väntar att den annars så lustiga och pigga ska kvickna till.

Filifjonkan

Publicerad 2009-08-07 16:33:51 i Iskas Kennel,



En nykomling här hemma, en liten "Filifjonka" att gulla med och fostra, smart, uppmärksam, kvick som en vessla, kallas för Bellis. 

Duktig och i mycket självlärd hund.

Publicerad 2009-07-04 09:41:11 i Iskas Kennel,

Jag måste berätta lite om Kamé vilken fantastisk signalhund det hade kunnat bli av henne.   Igår kastade jag en petflaska mer än till hälften fylld med vatten och bad henne hämta den. Det tog sin tid men ordentligt påhejad kämpade hon friskt och fick till slut grepp om flaskan och kom till mig med den. Såå duktig hund! Flaskan var ju stor så hon kunde inte greppa den annat än vid flaskhalsen och hon hade aldrig ställts inför ett sånt problem. Så glad och stolt jag var över denna duktiga hund.   Idag gjorde hon något annat: Ibland då jag sitter invid TV´n nickar jag till. Hon hör väl på andningen och tycker att så där ska det inte vara. Jag ska gå och lägga mig raklång eller sitta vaken och inte somna till. Dessa gånger kommer hunden väldigt snart och puttar på mig. Det är inget konstigt, det har blivit en vana för henne "väcka" mig om jag sitter upprätt och håller på att somna. Idag åkte vi två stycken med bil. Kamé satt i baksätet. Jag började andas tungt och kort antagligen, dåsig för att snart somna. Då kom hon, puttade på mig och slickade. Hon fick min uppmärksamhet och snart låg hon igen utsträckt på golvet och sov själv. Tänk vilken fin försäkring jag har i henne. Om det nu hade varit jag som körde och höll på att somna vid ratten! Hon hade räddat oss innan något farligt hände

Iskas Wanna

Publicerad 2009-05-24 14:01:04 i Iskas Kennel,


Här har vi Iskas Wanna, stammor  på Sagorikets kennel, på kennelns hemsidas paradbild.
 
Hon är veteran numera, ställdes ut på Stockholms cockerklubbs inoff. uställning för alla raser den 16 maj 2009.
 
Många raser var representerade och där placerade hon sig på 5:te plats.
 
Det är trevligt för mig att läsa:
 
Reservplats Iskas Wanna Dvärgtax Långhår.
Ägare: Birgitta Wennerström Sundbyberg
Uppfödare: Heidi Lind

Läs gärna Iskas Kennel

Vänskapsdagen el. kanske lyckodagen.

Publicerad 2009-02-16 19:53:43 i Iskas Kennel,


Det här är Iskas Märta-Louise, Kamés dotter från det hon var valp.
Henne, nu några år senare fick jag följa i utställningsringen, igår.
Jag åkte till utställningen spänd på vad jag skulle få se.
Jag har inte sett Märta sen hon gick till sin familj som åtta veckors valp.
Vad jag hade på näthinnan från den dagen var en robust valp med kraftig benstomme och en vacker utfylld nos
Jag var nu rädd att hon skulle vara för stor och kraftig.
Min tillfredställelse var stor då jag upptäckte en frimodig liten hund som påminde starkt om sin mor.
Ock, så fick hon ett CK också, alltså ett omnämnande att hon var av certifikatkvalitet, en vacker hund, bekräftat officiellt av domare.
Jag blev riktigt glad.    Nu återstår att se om familjen vågar sig på att ta en kull valpar efter henne.
Jag håller tummarna så de vitnar

Om

Min profilbild

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela