heidis

Tankar och minnen om kråkfåglar.

Publicerad 2010-10-03 18:38:52 i Burfåglar,


Vi hade en kråka, min man och jag, i Finland, på 60talet. Den var vingbruten och kunde inte flyga, blev min mans nära kompis. Den fladdrade med vingarna, rullade med ögonen, krökte halsen och skorrade sakta då den hörde hans steg långt ifrån. Väl framme satt människa och fågel och småpratade med varandra. Kråkan Klas satte sitt huvud intill kinden och skorrade som svar. Så satt de ett tag tills min man gick in efter mat åt den. Jag kan berätta hur den en gång ropade på hjälp då en främmande hund kom in på gården. Min man gick ut på trappan, viftade och skrek åt hunden så den till slut drog sig undan och försvann. Klas blev modig då han fick hjälp, hoppade snart närgånget efter hunden triumferande och tacksam över att få bort orosmomentet.
Kråkfåglar är smarta och lär sig snabbt.
 
En stor och välnärd kråka gick på asfaltvägen i morse, framför oss en bit under morgonpromenaden. Fem skator fladdrade hit och dit, först med honom men sedan försvann det svartvita sällskapet. Det var bara kråkan som fortsatte med oss, kollade varje liten, pytteliten, grop i asfalten. Det var ju söndagsmorgon och inga bilar just störde idyllen. Då mindes jag och tänkte faktiskt på Klas.. Denna var så stilig. Det hade Klas också varit om inte vingen hade hängt på honom.
 
Vi hade en skata tidigare före Klas. Den kallade vi för Kirre, flög in och ut, stoppade näbben i gräddsnipan. En riktigt busig skata. Den gick en gång efter grannens lilla 1½ åring och nöp henne i stortån gång på gång innan vi hann ingripa. Flickan skrek i högan sky. Den gjorde vad den kunde för att länsad  grannens körsbärsträd men lät vårt vara ifred. Allt det här befrämjade ju inte grannsämjan så vi fick åka iväg med den och släppa den i okänd skog. Tyvärr tog den sig ur papplådan innan vi kommit fram dit vi tänkte oss. Mig veterligen såg vi den aldrig mer.

Allt djurliv är intressant.

Publicerad 2009-11-05 10:11:03 i Burfåglar,

Mjölmaskar också? Javisst. Igår var jag efter grunden till en mjölmaskodling. Ush ja, det gäller att kunna kontrollera den så den inte krälar över alla bräddar så där sakteliga. Jag har haft en odling förr så jag vet vad jag pysslar med. Intressant fortfarande? Ja, dessa små varelser ska skötas. De ska ha torrskaft att växa av tex kli, havre, ströbröd, hundmat kanske och de ska ha frukt, sallad, morötter mest för fuktens skull. De små liven behöver dricka av den fukt frukten innehåller Så ska de ha skydd i form av t.ex. äggkartonger. Av dessa skyddslingar plockar jag sedan ett lämpligt antal mjuka små maskar till mina praktfinkar, några varje dag. Under tiden växer andra sig för stora, förpuppar sig och blir till skalbaggar som lägger ägg. Grova hårda puppor och skalbaggar tas bort. Några får fortsätta kretsloppet och börja på ny kula. Det här är väl intressant??
Om sanningen ska fram så är jag inte sååå road, men mina fåglar behöver den här proteinkällan för att förberäda sina små kroppar inför en ny häckningssäsong. Vid häckning ska de ha mer av varan. Jag kommer inte undan maskarna.
Det är bara mindre roligt alltsammans då jag måste ha de här ryggradslösa små inne i min lägenhet. Kylskåpet har jag skruvat ner till en sval, det är där de ska vara djuren med det viftande gapet och doftkörtlarna. Min egen mjölk m.m. får vara på balkongen. Varför i kylskåpet? Jo odlingen får inte gå så snabbt, kylan drar ner på takten. Jag ville köpa en mindre mängd men det här var den mängd jag måste köpa, alltför mycket till mina få fåglar.
Om jag ändå hade en källarlokal i huset för min hobby. Det finns andra som har. Känner en som föder upp kanarier. Han hyr en källare i huset där han bor för 600 i månaden, då ingår lyset och det blir mycket ljus som tänds och släcks via timer. Han har det idealiskt för sin hobby. Tänk att kunna odla sina mjölmaskar utan att jämt gå med  hökögon spanande efter utbrytare som jag gör. Denna man har en massa fåglar men visst kostar det. Fågelintresset i vårt land är ju numera så litet så odlarna måste vara riktiga entusiaster för att det överhuvudtaget ska bli nya ungar. Risken finns att allt utarmas både i länderna där fåglarna finns fria tills miljön där förstörts helt eller fåglarna fångats in och ätits upp och hobbyodlingen också dör ut här.
Jag hoppas att fågelintresset tar sig och blir mera inriktat på avel och får en bestående skader av kunniga aktörer.
Gå med i en fågelklubb och kolla vad det kan ge dig.

Mosambiqsiskan

Publicerad 2009-05-21 20:59:45 i Burfåglar,


fågeln som tappade sina tår - här är han! Nu bor han med sin fru mycket bättre än förut.
Fågelvän och odlare i Eskilstunatrakten har erbjudit paret en voljär.
Visst är det så de ska bo egentligen i alla fall över sommaren, alla dessa underbara fåglar från sydligare länder, våra burfåglar.
Så här har dessa två det

Mysteriet löst (förmodligen)!

Publicerad 2009-05-13 21:55:12 i Burfåglar,

Nu slog det mig - och tänk så dum jag varit som inte fattat det där förut att "kromosomungen" bland mina fåglar inte alls är en måsfink som sina "föräldrar".
Den måste ju vara en diamantfink. Fåglarna bodde ju ihop ett tag.
Måsfinkarna har förmodligen gjort det igen, ruvat och matat ett annat fågelpars unge.
 Samma bulliga fason och storlek har den udda, ja som diamantfinkarna och det skräniga ljudet passar bättre ihop med dem också. Färgerna? De kommer väl så småningom skulle jag tro.
Jag kunde ju låter bli låta fantasin skena iväg så där och grunna mindre på mutationer eller korsbefruktning finkarna emellan. Lugn, bara lugn. Vilken lättnad då allting tycks klarna nu. Jag lär mig hela tiden något nytt.
Gäddans sång

Kampen, fotfästet i livet.

Publicerad 2009-05-08 11:46:07 i Burfåglar,

Fyra, söta bulliga, ulliga måsfinkungar sitter på rad uppflugna på en gren tillsammas med sina föräldrar och tre sävastrilder. Allt ser så fridfullt ut - och gulligt ...men så bryter skränet ut! Hungern gör sig påmind och så..fy så jobbigt det ser ut.
En av ungarna är större än de andra, kaxig, uppfodrande, skränig som en björktrast som försöker jaga bort kråkor och ekorrar eller människor från sitt bo. Vad är det för en kromosombaby jag fått? De andra är inte påstridiga utan vanliga men den här!. Stackars lilla fågelmamman som faktiskt nyss såg ut att gömma sig bakom en stillsam och nöjd ulltott, en annan av ungarna. Terroristen, den håller bara låda, tränger ut alla andra, tränger bort och slåss.  Pappan försöker värja sig efter bästa förmåga. Den vuxna ser så liten ut  bredvid denna "gökunge". Jag tänker på stökiga familjer då jag ser de här. Hoppas att också detta ordnar upp sig som det ju gör i de flesta familjer efter en turbulent pubertetstid med unga individer i huset. Det ser bara så jobbigt ut. Livet om det ska vara så här är en kamp. Den starkaste vinner.

Fågelodlingen.

Publicerad 2009-02-22 10:47:01 i Burfåglar,

Bekymrad över min småfågelodling. Sävastrilderna har legat så hårt i det skålformade boet på 4 ägg.
Jag hade glatt mig så och väntat spänt. Nu tror jag det är kört. Jag städade hos fåglarna igår och använde dammsugaren att suga bort fröna inifrån en stor bur. Ovanpå den står den mindre buren med småfinkarna.
Då fastnade ett löv i dammsugarens munstycke och ett ihållande högt ljud fick fåglarna att flyga upp skräckslagna. Hela buren darrade också.
Sävastrilderna som inte brytt sig tidigare (jag har inte sugit upp något ifrån deras bur) utan legat "stenhårt" på äggen gick inte tillbaka i boet.
Under tre timmar satt hon bara där och putsade sig och tänk denna åtgärd var faktist överenskommen makarna emellan för han jagade inte heller henne tillbaka.
Tre timmar gick i lugnt samförstånd makarna emellan. Här skulle inte bli några barn. Jag satte på en lugnande skiva åt dem, en skiva med fågelsång de verkar tycka om. Nej, hon gick inte tillbaka.
Idag har jag sett att hon prövat ligga där en stund men så snart jag visar mig  det minsta flyger hon upp. det är helt säkert kört.   En unge har de i alla fall men det vet de väl inte om.
Tidigare då måsfinkarna och sävastrilderna levde i samma bur och båda paren var i häckningstagen och det bara fanns ett bo de båda favoriserade hände att sävastrilden lagt ett ägg i boet som måsfinkarna tog som sitt.
En liten unge ruvades fram och kom på pinn tillsammans med sina fostersyskon måsfinkarna. Hon finns kvar men inte tillsammans med sina riktiga föräldrar
Denna sirliga behagliga tjej (tror jag det är)har fått namn. Bara två av mina finkar har namn. Det är amaranten Rubi och nu sävastrilden Astrid (ja det bara blev så att hon fick heta Astrid).
Diamantfinkarna ligger på ägg men man kan inte ropa Hej förrän man är över bäcken. Får se hur det blir med det men jag är lite ledsen över detta med sävastrilderna

Burfågeln tappade sina tår!

Publicerad 2009-01-23 21:24:04 i Burfåglar,

Det hände sig för kanske ett par månader sedan att en av mina burfåglar, en liten Mosambiqsiska fastnade med tarsen(foten) i något. Då jag upptäckte att något hänt satt han nedblodad på pinnen och pickade på blodet som höll på att levra sig. Jag var tvungen gå in och oroa fåglarna med att plocka ut honom. Jag spolade hela fågeln under vattenkranen och satte in den igen, fick göra det två gånger. Foten var länge klumpigt knölig och skiftade till gult. Så ramlade en tå av! Nästa dag lossnade ytterligare en tå och följande dag den sista framåtliggande tån. Nu fanns bara en tå kvar på den foten och den pekade bakåt. Det var mycket besvärligt för honom. Varje gång han landade på pinnen började han snart kasta fram den där tån framåt istället för bakåt att ligga på pinnen som ett stöd framåt. Bakåt tog han stöd av att ligga med underbenet tungt på pinnen. Nu, hör och häpna! - snurrar han inte längre oroligt och trassligt med den där tån. Nu har den normalt bakåtliggande tån blivit en tå framåt. Man ser knappt att det är fel. Jo visst ser man för klon på den där tån pekar ju inte neråt utan uppåt men ändå - tån har vänt sig och han sitter stadigt på pinnen nu. Nu väntar jag bara på att en ny tå ska börja växa upp också och det ser inte alls omöjligt ut att den gör det för en knöl jag aldrig sett förut (början till en ny tå?)finns nu där en av tårna lossnade och föll av. Visst är det väl märkligt eller hur? Ödlor får ju ny stjärt om än inte lika stor och kraftig som den som lossnat och fallit av. Det måste ju vara möjligt också för en fertil fågelhane som väntar på att få reproducera sig nu till våren att reparera skadan. Han håller ju faktiskt på med det just nu. Vårens förunderliga växtkraft fyller säkert honom och kommer att rätta till det här. Visst är det väl fantastiskt?! Här har talgoxen börjat fila på sin vårmelodi och jag tror det var en tveksam början på koltrastens sång jag också hörde igår. Livets under i stort och smått finns omkring oss.

Om

Min profilbild

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela