heidis

Bekymrad över min småfågelodling. Sävastrilderna har legat så hårt i det skålformade boet på 4 ägg.
Jag hade glatt mig så och väntat spänt. Nu tror jag det är kört. Jag städade hos fåglarna igår och använde dammsugaren att suga bort fröna inifrån en stor bur. Ovanpå den står den mindre buren med småfinkarna.
Då fastnade ett löv i dammsugarens munstycke och ett ihållande högt ljud fick fåglarna att flyga upp skräckslagna. Hela buren darrade också.
Sävastrilderna som inte brytt sig tidigare (jag har inte sugit upp något ifrån deras bur) utan legat "stenhårt" på äggen gick inte tillbaka i boet.
Under tre timmar satt hon bara där och putsade sig och tänk denna åtgärd var faktist överenskommen makarna emellan för han jagade inte heller henne tillbaka.
Tre timmar gick i lugnt samförstånd makarna emellan. Här skulle inte bli några barn. Jag satte på en lugnande skiva åt dem, en skiva med fågelsång de verkar tycka om. Nej, hon gick inte tillbaka.
Idag har jag sett att hon prövat ligga där en stund men så snart jag visar mig  det minsta flyger hon upp. det är helt säkert kört.   En unge har de i alla fall men det vet de väl inte om.
Tidigare då måsfinkarna och sävastrilderna levde i samma bur och båda paren var i häckningstagen och det bara fanns ett bo de båda favoriserade hände att sävastrilden lagt ett ägg i boet som måsfinkarna tog som sitt.
En liten unge ruvades fram och kom på pinn tillsammans med sina fostersyskon måsfinkarna. Hon finns kvar men inte tillsammans med sina riktiga föräldrar
Denna sirliga behagliga tjej (tror jag det är)har fått namn. Bara två av mina finkar har namn. Det är amaranten Rubi och nu sävastrilden Astrid (ja det bara blev så att hon fick heta Astrid).
Diamantfinkarna ligger på ägg men man kan inte ropa Hej förrän man är över bäcken. Får se hur det blir med det men jag är lite ledsen över detta med sävastrilderna

Allt kan hända - helt plötsligt!   Träffade idag en man som tidigare bott här i samma hus. Han är en f.d. militär, går numera med rollator p.g.a. ålder, trevlig. Vi brukar alltid växla några ord då vi ses men det blir mera sällan.  
Han berättade att han har fått ett arv, en hel ranch bl.a. och skall flytta dit - till Australien!
Nästa vecka åker han med dotter och måg. En stor lastbil har han köpt som ska med. I den lastar han sina gamla vackra möbler och annat han inte vill skiljas ifrån och sen bär det iväg.
Mannen är 88 år!   Visst är det väl underbart! Jag gratulerade honom på det varmaste och sade att han kunde väl sända oss en tanke varje gång han ser en flock papegojor. Som en hälsning.
Tänk, jag skulle så gärna gå i hans kläder nu - men avundsjuk är jag inte. Få se dessa papegojflockar och allt annat underbart. Oj, oj. Tycker detta är helt fantastiskt.   Allt KAN tydligen hända.

Mottager utmaningen. Här kommer bilden och berättelsen:   Goda vänner till mig bodde förut i ett stort hus i en Stockholmsförort.
Huset hade faktiskt fyra våningsplan och kändes till slut för stort då flickorna växte upp och så småningom flyttade till eget. 
De sålde, köpte ett mycket mindre hus och flyttade dit. Där känns havet nära, vilket det också är.
Luften är frisk och skogen doftande och grön, renlaven som syns här och där under en skogspromenad är kraftig och vacker.
Det är närheten till havets fuktighet som får allt att blomma ut. Blåbärsriset likadant är kraftigt och välmående.
Fåglarna många runt fågelbordet vintertid och de sjunger överallt hela sommaren lång.
Här bor mina vänner i en urmysig stuga. De har sammanlagt fyra små hus, allt ordnat med konstnärlig blick. 
Generositeten är också alltid påtaglig hos dem. Det känns så tryggt och varmt att gästa dem. Vi har varit vänner sedan 1974.
Hit har jag haft för vana att åka en till två gånger per år. Under altantaket som syns på bilden är gästhuset med allt där inne man kan behöva; en trinett, toa, (husets dator) och säng.
Huset som syns längst bort är vedbod och bastu (som aldrig används?!- till bastu). Så finns det en ateljébyggnad också och så huset som inte syns alls.
Utanför syns hälleberget titta fram rundslipad av istidens vattenvirvlar.
Naturen är mycket nära hos dessa mina vänner.
Jag håller av dem väldigt mycket, liksom deras döttrar. Roligt att just denna bild kom upp så jag kunde berätta detta. Heidi skrev.