heidis

Idag har jag hållit i min hand en fritt flygande liten fågelunge som förirrat sig in från balkongen. Antagligen var det en Lövsångare, så liten och späd. Fortfarande var den fjunig på hjässan, flög utan riktig kraft i slagen. Först trodde jag att det var en av mina Måsfågelungar som kommit ut på något sätt men då jag fångat in den och vid närmare kontroll inte upptäckte någon glipa heller varifrån den trängt sig ut så kollade jag närmare på den lilla. Så liten den var! Ingen mes var det och näbben var långsmal av insektfångande sort. Då jag satt den på balkongräcket tog den igen sig en stund, plirade förundrat och förskräckt och flög sin kos. Jag bor på 5:te våningen. Tänk denna lilla lätta fjuniga skapelse som knappt kommit ut från ägget kastade sig ut i den stora världen på egna små vingar. Visst är väl vår värld full av under!   Så tänker jag på hur vårdslöst vi människor hanterar allt levande. Läste om den skyddade tigerparken i Indien som nu länsats från sina sista tigrar, 24 stycken var det visst, alla tjuvskjutna.. Människan behöver förståss plats men allt det andra levande som också behövs!!!!Jag skulle önska att man/jag kunde göra något och inte bara titta på hur obetänksamt och själviskt livet skalas av. Vad blir kvar?