heidis

Du talar om hat och att det är svårt gå vidare i livet. Vet du vad? - det finns ingen bot för livet, vad det gett oss. Det finns ingen väg tillbaka som kan göra saker ogjorda. Det är då förlåtelsen ger liv igen, för den tid man har här på jorden. Den HÖGSTE är räddningen för oss.

 

En väninna kom och var här en hel dag. Vi pratade om allt det hon varit med om; misshandlad av sin mor från tidig ålder, kom till ett fosterhem där två elaka tanter också misshandlade henne. En gång kom hennes mormor till fosterhemmet. Mormodern hade redan tagit hand om tre av hennes syskon och klarade inte av ett fjärde, ändå brydde hon sig, kom för att se hur hon hade det. Då hon kom låg flickan blodig på en brits efter att ha blivit slagen igen. Mormodern tog med sig flickan och fick in henne på ett barnhem. Där var det heller inte bra. Barnen blev slagna där också. Sverige var inte samma Sverige då i början på 30-talet. Sen kom socialdemokraterna så småningom till makten och man stiftade bl.a. lagar för barnens rätt. Det tog lång tid innan landet blev ett föredöme för andra, för några år i alla fall och till vissa delar.

Fyrahundrafemtio f.d. barnhemsbarn har nyligen fått berätta i en utredning om hur dessa blev misshandlade och förnedrade  på barnhem. Några tog senare livet av sig, så svåra var upplevelserna, många blev alkoholister och fängelsekunder, psykiska vrak.

Denna min väninna växte i alla fall upp, gifte sig och blev IGEN misshandlad tills hon rymde ifrån mannen. Deras gemensamma son tog farmor hand om. Hon jobbade på, på ålderdomshem och sjukhus, försökte alltid visa upp en glad sida trots att minnena var svåra. Hon försökte vad hon kunde att sätta ett lock över allt hon upplevt. Så småningom träffade hon en ny man. Då han frågade om hon ville gifta sig med honom brast det i alla fall för henne och hon pekade på honom och sa med hetta och lågande ögon: Det ska du veta att om du slår mig bara en enda gång så kommer jag att döda dig! Jag kommer att döda dig vad som än händer därefter - och så kom hela hennes traumatiska berättelse. Hon berättade allt - och han förstod. De gifte sig. Han slog henne aldrig någonsin. Inte var han någon övermänniska utan bara en vanlig karl med både bra och dåliga sidor men han såg att hustruns trauman helt säkert hade sprängts i en våldsam explosion om han rört henne.

Så farlig är hatet och ofta är det till synes omöjligt att komma tillrätta med det, men det är det inte. 

Viljan att förändra både för sig själv och andra, låta Gudsorden Du ska älska din nästa såsom dig själv krypa in under skinnet och alltid vara närvarande, DET förändrar livet. Att slippa den förtärande, frätande hatkänslan och förtroendefullt sträcka fram sin hand i HANS som vet bäst, det ger lugn och ro i själen. Förlåtelse är ordet.