Kristihimmelsfärdsdag.
Tidigt i morgningen åkte vi iväg, en granne (Karin) och jag. Karins man körde oss till Centralstationen där vi sedan tog en buss till Grisslehamn för en dagstur till Åland. Massor av människor äntrade två bussar.
Vi var på väg.
Så småningom smalnade vägen och omgivningarna blev mera lantliga. De gamla röda stugorna kändes välkända och varma som blickfång.
Visst det fanns många vackra nyare villor också men de hukande stugorna som nästan klättrade i famnen på varandra eller stod där självsvåldigt ensamma och stolta i sitt begynnande förfall var ändå de som väckte gensvar. De kändes så hemtama.
Fälten såg harvade ut och på sina håll bredde fältens gröna ut sig.
Mitt i alltsammans låg en svan på ägg. Snart skulle det gröna täcka små fjuniga svanungar och Väddö kanal var inte långt borta. Ett par Tofsvipor virvlade lågt över sina tilltänkta häckningsplatser och löven på björkarna i skogsbrynet var just så där skirt gröna som det bara är på våren.
Vitsipporna lyste som stjärnor i större och mindre genombrutna fält av allt detta gröna. Karin såg en räv och vid återresan också en älg i skogsbrynet. Jag tittade länge på måsar och tärnor då vi lagt till vid Eckerö. De försökte fånga nå´n liten fisk i virvlarna efter båten. Tärnorna är så vackra. Dem kan man titta länge på.
På återresan sedan i bussen satt jag i ett trevligt samtal med en Åländsk pojke som åkte till Stockholm för att umgås med sin pappa som bodde här. Denna kille med sitt öppna ansikte, och sin glada attityd till livet var härligt få träffa. Jag tyckte mycket om att prata med honom. Han hade ett rikt ordförråd, var hänsynsfull och tänkande, artig och intresserad av andra människor och företeelser. Han ville börja läsa tyska nästa termin i femman. Vi talade lite om Tyskland under andra världskriget, om jakt, fåglar och miljön. Han berättade vad han tyckte. Så berättade han också att han gillade att sjunga eller rättare sagt rappa. Det hade han fått göra vid ett skolframträdande och var tydligt stolt över detta. Han rappade för mig lite lågmält där i bussen. En härlig kille var denna rappande pojk, Valter hette han. Hoppas han får/fick en trevlig samvaro med pappan i Stockholm. Hoppas det går bra för honom och det gör det säkert. Han skulle i alla fall inte bli jägare.
Vi var på väg.
Så småningom smalnade vägen och omgivningarna blev mera lantliga. De gamla röda stugorna kändes välkända och varma som blickfång.
Visst det fanns många vackra nyare villor också men de hukande stugorna som nästan klättrade i famnen på varandra eller stod där självsvåldigt ensamma och stolta i sitt begynnande förfall var ändå de som väckte gensvar. De kändes så hemtama.
Fälten såg harvade ut och på sina håll bredde fältens gröna ut sig.
Mitt i alltsammans låg en svan på ägg. Snart skulle det gröna täcka små fjuniga svanungar och Väddö kanal var inte långt borta. Ett par Tofsvipor virvlade lågt över sina tilltänkta häckningsplatser och löven på björkarna i skogsbrynet var just så där skirt gröna som det bara är på våren.
Vitsipporna lyste som stjärnor i större och mindre genombrutna fält av allt detta gröna. Karin såg en räv och vid återresan också en älg i skogsbrynet. Jag tittade länge på måsar och tärnor då vi lagt till vid Eckerö. De försökte fånga nå´n liten fisk i virvlarna efter båten. Tärnorna är så vackra. Dem kan man titta länge på.
På återresan sedan i bussen satt jag i ett trevligt samtal med en Åländsk pojke som åkte till Stockholm för att umgås med sin pappa som bodde här. Denna kille med sitt öppna ansikte, och sin glada attityd till livet var härligt få träffa. Jag tyckte mycket om att prata med honom. Han hade ett rikt ordförråd, var hänsynsfull och tänkande, artig och intresserad av andra människor och företeelser. Han ville börja läsa tyska nästa termin i femman. Vi talade lite om Tyskland under andra världskriget, om jakt, fåglar och miljön. Han berättade vad han tyckte. Så berättade han också att han gillade att sjunga eller rättare sagt rappa. Det hade han fått göra vid ett skolframträdande och var tydligt stolt över detta. Han rappade för mig lite lågmält där i bussen. En härlig kille var denna rappande pojk, Valter hette han. Hoppas han får/fick en trevlig samvaro med pappan i Stockholm. Hoppas det går bra för honom och det gör det säkert. Han skulle i alla fall inte bli jägare.
Nu är hundarna hemma igen. De lämnades bort redan igår kväll. Efter att de kom hem igen ligger alla utslagna efter en händelserik dag. Inte en "fena" har de rört sen de kom hem. Själv är jag väl också mätt på erfarenheter och nöjd med dagen så dags att gå till ro.
