Mitja min sista valp
Tänk att det ska vara så skönt tugga i trä.Trä ger ju efter, det är väl därför – och tandköttet kliar väl också på de små. Nu måste dessa märken bort. Jag kommer ju inte att ha några valpar längre och Kamé hon gör ju absolut inget sånt. I positiv bemärkelse däremot påverkar hon många människor bara hon får tillfälle att visa vem hon är. En dam har vid några tillfällen upprepat förundran över att hon aldrig förr uppmärksammat taxen, som ju är så trevlig. Det är Kamé som står för den bedriften. Det var faktiskt så för mig också för mycket länge sen, då jag växte upp. Jag såg bara taxen som en förkrympt varelse man inte tittar på någon längre stund. Så kom det sig att jag fick en tax, och i samma veva köpte jag en till. Min fostersyster sedan krigsbarnstiden hade blivit sjuk och som ersättning för att jag hjälpte henne med hennes 16 hundar under tiden fick jag den ena och köpte då den andra till reducerat pris. Det var så jag upptäckte denna underbara lilla kompis som följt mig i så många år. Visst, jag har haft andra raser också; Rottweiler, Foxterrier, Engelsk setter, Briard och några till men taxen har funnits med hela tiden sedan !974-1975.
Nu ska jag inte ha några valpar längre.”Mitja” min sista valp har fått det bra och allt känns fint. Kamé följer mig en bit till. Jag är så glad för henne.
Hälsningar till alla mina nu levande “valpar” och en varm tanke till de mattar och hussar som vårdat sina vänner oftast till hög ålder, men som nu är blott vackra minnen. Tänker på “Lovisa”, Yonathan, Esmeralda, Claudia, Selim, Mel-issa, “Lasse”, Vanna, Herman och många många fler.
Hälsningar också till er där långt borta i solen, Anita och Gunnar.